Inloggning för arbetsgruppen







> Glömt lösenordet?
> Glömt användarnamnet?



Svenska datatermgruppens
sekretariat sköts av


Sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk

Arbetet stöds av


Sökträff

Fråga och svar


Fråga 5: Varför ska man kalla @ snabel-a, det ska väl läsas ut at?

Svar: I e-adresser är det tecknet @ som åsyftas, inte vad det betyder (’på’, ’vid’, eller ’at’ på engelska).

Kommentar:
Till Svenska datatermgruppen har vi fått reaktioner på termen snabel-a för tecknet @, som förekommer i e-postadresser. Somliga tycker att det i stället borde läsas ut som ett ord, förslagsvis engelskans ”at” eller (mer sällan) ett motsvarande svenskt ”på” (eller ”vid”). Och visst är det så att tecknet @ betyder ’på’ (’vid’): namnet x på (vid) adressen y. Men det är viktigt att kunna skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Om vi t.ex. vill ge någon vår e-postadress är det förstås tecknet @ vi avser när vi läser upp adressen, inte bokstäverna p och å (eller v, i och d ) vilket man skulle kunna tro om vi läste ”på” (eller ”vid”). Föreställningen att at – även i svenskan – är liktydigt med tecknet @ bygger på ren okunnighet; at är och förblir en engelsk preposition och är inte namnet på tecknet. Om tecknet ska anses stå för några bokstäver går det dessutom snarast tillbaka på franskans à, som i à-pris.)

Varför kan då inte @ helt enkelt kallas at-tecken, som några föreslagit (efter eng. at-sign)? At-tecken är olämpligt inte minst för att det kan missförstås: utläses det [æt] som på engelska ligger det nära uttalet av et-tecken, utläses det [at] kan det tydas som att. för ’attention’, ett annat uttryck som ofta förekommer i adresser. På-tecken (eller vid-tecken) då? Ja, hade vi vant oss vid att utläsa @ som ”på” (eller ”vid”), precis som vi utläser & som ”och”, hade det kanske varit naturligt. Men någon sådan tradition finns inte. Däremot har det sedan flera år varit vanligt, inte minst bland datoranvändarna själva, att omtala @ som just ”snabel-a”. Även tecknet & måste när det förekommer t.ex. i firmanamn ibland utläsas som ”et-tecken” och inte som ”och”, eftersom det kan vara viktigt att poängtera att namnet ska skrivas med detta tecken och inte med ordet och.

Om man tycker att det är helt entydigt att det är tecknet @ som avses när man läser ut en adress och ändå vill använda en preposition, välj i första hand . Adressen < Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den > läses då helt helt enkelt ut ”Nils punkt Nilsson på x-verket punkt s e”. Anser man att blir missvisande att använda med den aktuella domänadressen bör man hålla fast vid snabel-a.

Det kan vidare tyckas att snabel-a låter oseriöst, att det ger intryck av vardaglig, icke-officiell benämning. Men det gäller också många andra ord i språket, innan man vant sig vid dem. Dessutom måste saker inte alltid namnges med termer som utstrålar vetenskaplighet – vardagliga liknelser fungerar ofta lika bra (jämför gomsegel, kattfot [trekronorsstämpel], kofot, magmun och skruvskalle). De mer eller mindre officiella benämningarna på tecknet @ i andra länder utgörs för övrigt ofta av just sådana liknelser: sobatjka ’liten hund’ (ryska), kissanhäntä ’kattsvans’ (finska), kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska), apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska), Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska), majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska), ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska), shablul/strudel ’strudel’ (bakverk) (hebreiska), chiocciola ’snigel’ (italienska), escargot ’snigel’ (franska).

Svenska datatermgruppen, Ola Karlsson

 

Tillbaka till träfflistan